Min lilla tjej är inte så liten längre. Det är så att hon går sina sista veckor på dagis nu. Jag minns det som igår när vi skulle skola in henne...hon behövde ingen inskolning. Älskade dagis och sprang in så fort hon kom dit. Jag kommer ihåg hur jag såg min Lillan skutta in där med de blonda lockarna virvlande runt huvudet, medan jag inte kunde hejda gråten vissa dagar. Hon var så duktig, somnade så snällt i vagnen och charmade alla fröknar med sitt underbara leende och de runda gosiga kinderna. Hon har varit en bra kompis och en förebild, gått på utflykt med för små skor för att hon tyckte att de var SNYGGA. Hon har hjälpt sin lillebror att trivas på förskolan (det var inte lika enkelt för honom), varit den som inte vill gå hem. Hon har kommit hem med stövlarna fulla med sand och med vänskapsband som för alltid kommer att bestå.
Nu står vi inför nya utmaningar och till hösten har vi en liten skoltjej. Det är ett stort steg vi tar den 10 juni och jag ser fram emot det lika mycket som Lillan även om jag kan känna en liten klump av vemod i magtrakten, hur kunde det gå så fort?
Älskade Lillan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar